Tiden finns inte längre...
Jag skrev i förra inlägget att jag skulle prioritera lite annat och umgås med familjen när tiden ännu fanns...
De två dagarna jag sedan var kvar hemma så träffade jag pappa varje dag och tog hand om honom. På söndagen åkte jag och Jimmy till Kreta, på tisdagen ringde min syster och faster och sa att pappa nu åkt in på sjukhus, han kunde inte ta hand om sig själv längre hemma. Jag ringde mormor och berättade, vi bestämde att jag inte skulle åka hem tidigare från Kreta utan stanna kvar veckan ut....
I lördags ringde mormor vid ett på dagen... Samtalet minns jag knappt, vet att jag log vid poolen och vi hade ätit lunch en timma tidigare. Jag minns att jag hörde på mormor att något hade hänt, "Hej lilla gumman, nu har pappat lämnat oss"
Detta är alltså anledningen till att jag låtit bloggen vara ganska mycket under sommaren.... Allt har gått väldigt fort...
Det började egentligen veckan efter midsommar, jag och mormor var på Stinsen och shoppade, pappa ringde och sa att han varit hos läkaren i uppsala, han hade väldigt ont i höften och i revbenen så hans jobb hade sagt åt honom att kolla upp det. Jag minns inte vad de hade för förklaring till hans värk, men han blev hemskickad med recept på voltaren och en remiss tid till den 2 augisti (Detta var alltså slutat på juni)...
Jag kom och hälsade på pappa någon vecka senare på en lördag och såg att han var väldigt svullen i högra ögat, sa åt honom att vi måste in till sjukhuset och kolla upp det där. Vi bestämde att vi skulle åka på måndagen efter till Löwenströmska sjukhuset till när akuten. Jag märkte också att han var lite förvirrad och inte alls den pappa han alltid varit förut.
När vi kom till Löwet så kunde de inte göra så mycket där, utan de skickade iväg oss till St:Eriks ögonsjukhus. Vi fick träffa en läkare och de undersökte pappa... Jag hörde läkarena pratade om "ja då får vi misstänka..." och så blev det tyst... De ville att vi skulle åka dagen efter till Odensplans röngen. Problemet var bara att jag jobbade då, som tur var så hade min syster på pappas sida börjat höra av sig och var ville att ställa upp och hjälpa till.
De åkte dagen efter de två iväg och pappa fick träffa sin älsta dotter för första gången på 10 år.
Dagen efter ringde St:Eriks pappa igen och bad honom gå ner till vårdcentralen för att ta blodprover. Vi åkte ner dagen efter innan mitt jobb, kom dit, och då hade inte sjukhuset skickat någon remiss så det var bara att åka hem igen... Jag bad min syster ringa till St:Eriks för att be dem skicka en remiss så vi kunde ta alla prover dagen efter. Jag minns att var väldigt arg och tyckte allt var väldigt jobbigt. (Samtidigt jobbade jag 40 timmar/veckan och hade dessutom ansvar för hela butiken, vilket gjorde mig väldigt stressad mitt i allt rea kaos)
Dagen efter tog vi proverna och det var överstökat. Tror detta skedde på en torsdag...
På tisdagen efter hade pappa fått en tid hos St:Eriks igen och ännu en gång fick min syster åka med honom. Vid tolv tror jag att min syster ringde och berättade att läkarna valt att göra en operation för att ta ut en bit från ögat för att analysera vad det kunde vara. Allt var fortfarande lugnt.
Hon ringde sen när operationen var klar och berättade att allt gått bra, men pappa hade blivit väldigt påverkad av det lugnanade han fick och han kunde inte riktigt prata själv. De väntade bara att läkaren skulle komma och säga att de skulle få åka hem igen...
Vid tre eller fyra ringde min syster igen, hon berättade att pappa skulle läggas in på sjukhuset, proverna han tagit veckan innan hade visat att han hade ett förhöjt kalcium värde i blodet, vilket inte var bra, han skulle läggas in på Karolinska sjukhuset. "De ska utreda Cancer också" minns jag att hon sa... Detta var droppen, jag var på jobbet och bröt ihop totalt. Jag tog min sista 30 minuters rast och pratade med jimmy, hann lugna ner mig på rasten och gick ut och jobba igen, livrädd för att pappa skulle ha cancer igen (han hade prostata cancer för 10 år sedan) efter en kort stund kom Jimmy in i butiken och jag bröt ihop totalt igen, min kollega visste allt så det var okej med henne att jag gick iväg.
Han fick mig att ringa mormor och tröstade mig, allt kändes så mycket bättre sen när han gått igen och jag ännu en gång lugnat ner mig.
Jag åkte till sjukhuset dage efter för att hälsa på pappa. Pratade med läkarna och det nämdes ingenting om cancer. De sa bara att han låg inne på grund av kalciumet i blodet och att de ville hålla koll på honom och försöka rätta till det. Cancern glömdes liksom bort och jag sköt undan den oron.
Pappa låg på sjukhuset i en vecka. Jag hade gett honom nummret till mitt jobb och han ringde dit två gånger för att prata, första gången han ringde så svarade jag och han frågade efter mamma (detta med kalciumet kunde göra honom förvirrad hade läkarna förklarat) Det var lite läskligt, han förstod inte ens att han hade frågat efter henne utan pratade på som vanligt så fort han förstått att det var jag.
Andra gången han ringde så grät han, att höra sin pappa gråta i telefonen är verkligen inte lätt. Han berättade att folk i hans rum på sjukhuset hade död där under natten, han hade sett personen ta sitt sista andetag och han upprepade flera gånger att det fanns lik på avledningen. Han ville verkligen hem.
Dagen innan han fick åka hem från sjukhuset åkte jag och min bror och hälsade på honom. Han sa att han mådde bra "Jag mår bra, alla värden är jätte fina säger alla läkare" Vi satt där ett par timmar innan vi fick prata med en läkare.
Pappa var som sagt väldigt förvirrad i allt detta och hade fått för sig att han hade cancer, jag förklarade för honom att det inte var så, han var ju bara inlagd för sitt kalcium värde. På direkten började han smsa och ringa folk och förklarade för dem att han inte alls hade cancer, han grät igen.
Till slut kom läkaren. Vi fick veta att pappa hade tumörer i kroppen, på revben, rygg och höfter. Detta förklarade nu varför han tidigare under sommaren hade ont i höften och revbenen, då han bara blev hemskickad med voltaren och en remiss till den 2 augusti (han låg på sjukhuset i slutet av juli, alltså var han så pass sjuk långt innan han ens skulle fått träffa den andra läkaen den 2 augusti)
Jag tyckte att tumörer lät lite bättre än cancer i alla fall. På något sätt så känns tumörer lite snällare än cancer.
Läkarna visste inte så mycket mer, de visste inte om det var god-eller-elak artat.
Jag och Tommit åkte hem och jag kände mig tom men ändå lugn. Dagen efter ringde pappa igen och grät, han skulle få komma hem. Bort från alla lik som han sa..
Han skulle få komma hem eftersom kalciumet var bra igen och de behövde platsen för andra patienter. Han skulle hem och få en remiss till en onkelog (tumör/cancer läkare) efter att alla prover och provbiten från ögat var klart...
En vecka ungefär efter att han kommit hem så hade han fått en tid, den 8 augusti skulle han vara på Söder sjukhuset, jag var ledig den dagen och lovade att följa med honom.
Jag kände mig ganska lugn fortfarande, det var ju "bara" tumörer, säkert god artade också.
Vi fick komma in ganska fort till läkaren och hon frågade frågor till pappa. Hon frågade vad vi visste och det var inte direkt mycket, vi visste att det fanns tumörer på tre ställen av kroppen, pappa sa att han hoppades på att det fanns någon behandling för honom så han skulle klara sig och bli frisk från detta... "Något sådant kan inte jag erbjuda" Jag bröt ihop totalt när jag förstod innebörden av läkaren ord. "Så jag kommer dö med detta?"
Läkaren berättade att det inte alls var tumörer på tre ställen... Det var Cancer, i hela kroppen. I sklettet från armbågarna till knäna, halsen, mjälten, lungorna,... ÖVERALLT! Detta var också anledningen till att hans öga var uppsvullet, det var även cancer där...
Jag vågade inte fråga något om hur lång tid han hade kvar, jag är bara 23 år, jag ska inte förlora min pappa än.
Hon förklarade att det antagligen inte var något ärftligt. Det pratades en stund och sen fick vi gå upp till provtagningen och ta nya blodprov för att sedan åka hem igen.
Jag var verkligen helt förstörd men lyckades hålla mig någelunda lugn tills Jimmy kom hem från jobbet, då bröt jag ihop igen.
Dagarna gick, pappa fick återigen kontakt med sin bror, som faktiskt bor i samma ort som oss men som vi inte sätt på säkert 20 år. Han hjälpte pappa mycket med att handla mat och allt praktiskt, pratade med pappas jobb, fixade med försäkringar och så vidare. Min faster kom och hälsade på också och tog hand om andra praktiska saker, såg till att en städfirma kom och städa igenom lägenheten och så vidare.
När jag träffade min farbror första gången fick jag höra för första gången något om tiden "Det kommer gå väldigt fort nu" Det gjorde ont. Hur fort var det ingen som visste, men fort.
Pappa var mest sängliggades resten av tiden, när jag kom förbi så log han i sin säng, som egentligen är en soffa, trots att det i mitt rum fanns en nästan totalt oanvänd 160 säng så ville han ligga i vardagsrummet i sin bäddsoffa som han och mamma köpte i mitten på 90-talet. Han åt väldigt dåligt och man fick hela tiden se till att han åt något, vi köpte mat han kunde laga, vi köpte färdigmat han bara behövde slänga in i micron. Men han gjorde det inte, antaligen var han för svag. Han gick ner väldigt mycket i vikt, man såg nyckelbenen tydligt.
Sista gången jag såg min pappa var den 24 augusti, en vecka innan han somnade in. Han visste att jag skulle till Kreta med Jimmy och var glad för min skull. Min farbror fick mina nycklar till lägenheten för att kunna titta till pappa.
När vi kom fram till Kreta och hotellet smsade jag pappa "Hej pappa, svara inte på detta sms, det kostar dig massa pengar. Vi kom fram till hotellet för någon timma sedan och ligger just nu vid poolen och har det gott i 32 grader, det ryktas om 42 grader imorgon så värmen är inget att klaga på. Hoppas du mår bra och äter ordenligt (!). Hälsa alla och ring gärna mormor och berätta att jag mår bra. Kram Dessi"
När jag pratade med mormor igår så hade han inte ringt eller nämnt detta när de pratade dagen efter. Jag vet alltså inte om han ens lästa detta.
På Tisdagen skickade jag kort till mormor och pappa. Minns inte exakt vad jag skrev, men jag minns att jag skrev "hoppas du mår bra" i alla fall. 30 minuter efter att jag skickat iväg korten ringde min syster och berättade det jag skrev i början. Att pappa nu åkt in på sjukhuset.
Han fick aldrig med sig sin mobil så jag fick aldrig prata med honom. Mormor var och hälsade på honom och hon berättade att han sov mycket och hade inte mycket till krafter. Men han var ändå vid medvetande. Mormor hade inte heller sett något kort från mig, så jag vet inte heller om han ens fick kortet jag skickade.
Sen var det tyst i flera dagar, tills mormor ringde i lördags.
Sedan dess har allt bara varit ett frågetecken runt allt, jag är ett tomt hål som är förvirrad och undrar när pappa ska ringa eller smsa mig om något totalt onödigt som han alltid gjorde.
Det är mycket frågor och mycket som ska göras...Jag är 23 år och ska planera min pappas begravning, jag vet inte ens hur han vill begravas, vet inte om han ville kremeras, ha en gravsten, minneslund och allt sånt där...
Allt är ett enda stort hål av svart mörker...
Pappa, jag älskar dig ♥
19521006-20130831
20130822
Det var ett tag sedan jag skrev, jag låter bloggen få vila ett tag fram över.
Det har hänt lite saker i familjen som gör att jag prioriterar att vara med dem när tiden nu ännu finns.
På söndag åker jag och Jimmy till Kreta i alla fall, ska bli skönt att få komma bort lite och tänka på annat samt att få slappna av lite. De senaste månaderna har varit hemska och tagit på krafterna. Så som sagt, ska bli riktigt skönt nu att få komma bort.
Detta är kärlek <3
Solig söndag
Denna dag har spenderats en stor del på stranden med Sandra och Carro, vi åkte vid halv tolv imorse och låg och solade fram till halv fyra. Något bad blev det inte då vi är lite för kräsna med värmen i vattnet, plus att vi skulle handla efteråt och ville inte riktigt gå med blöta kläder på Maxi. När vi väl kom hem sen var det bara att hoppa in i duschen, kände mig väldigt äcklig. Det har varit sjukt varmt idag! Hela 30 grader stod det i bilen när vi åkte ifrån stranden.
Just nu sitter jag hemma själv, min karl är och jobbar, han har jobbat de två senaste helgerna men idag ska allt vara klart, så nu måste de jobba tills allt är perfekt. Stackarn, imorgn ska han ju upp och jobba igen eftersom det är vanlig arbetsvecka,
Just nu sitter jag hemma själv, min karl är och jobbar, han har jobbat de två senaste helgerna men idag ska allt vara klart, så nu måste de jobba tills allt är perfekt. Stackarn, imorgn ska han ju upp och jobba igen eftersom det är vanlig arbetsvecka,
Imorgon börjar även jag jobba igen efter två veckors ledighet, ska bli skönt att få komma tilbaka till rutiner igen och ha något för mig på dagarna.
Saknar dessutom mina fina kollegor. De är de bästa kollegorna man kan tänka sig <3
Ja som sagt....
Det måste vara Jimmys unge!
Ibland undrar man...
... Om han verkligen är min bror eller om han är Jimmys son ;-)
Att åka pensionärsbåt
I tisdags tog vi våra väskor och åkte mot Slussen och Birka paradise båten. När vi satt och väntade på att få gå ombord så såg vi nästan bara pensionärer och barnfamiljer, men tänkte att det kan väl bli skoj ändå. Väl på båten gick vi ner till hytten, lämnade väskor och gick ut på däck för att kolla gröna lund som bara låg på andra sidan.
Vi tog oss sedan till bistron för att äta lite, jag var vrålhungrig som bara ätit lite nudlar med majs på dagen så det beställdes både vitlöksbröd, lökringar och pepparoxfilé, dock så delade vi så klart på vitlöksbrödet och lökringarna.
Sen var det så klart dags för taxfreen, gick runt och kollade, köpte lite cider som vi kunde dricka under kvällen och spande vad vi skulle köpa dagen efter.
Vi drack lite i hytten och begav oss sedan till karaeoken för att kolla på alla som gjorde bort sig, stod och dansa och skrek med till låtarna. Vid 23 öppnade de partyt på däck 10 där de fanns glastak, så man såg himlen, de hade en bar (såklart) och ett litet dansgolv. Vi stod ett bra tag och dansade, till slut började vi prata med en snubbe. Så vi började hänga med honom, det hela slutade med att vi kom i säng vid fem på morgonen efter att ha suttit och snackat med massa nytt folk som inte alls var pensionärer eller barnfamiljer.
Roligt hade vi i alla fall.
Dagene efter spenderade vi uppe på soldäck och inne i taxfreen, fick med mig två flaskor likör det räckte gott och väl, Jimmy fick en påse M&Ms som redan är slut. Redan vid fem var vi hemma i märsta igen och sen slocknade jag redan vid sju första gången.
Att åka pensionärsbåt var sjukt kul och vi kommer garanterat åka igen!
haha älskart att det bara är massa bilder på mig själv. Men Sandra har alla bilder på oss tillsammans
Åka pensionärsbåt
Sitter hemma med Sandra och kollar på reprisen av Sommarkrysset för att se om vi tittar fram i rutan, vi har sett oss några gånger.
Vi bestämde oss igår för att boka en kryssning i veckan vid bra väder när vi åkte djurgårdsfärjan. Sagt som gjort, nyss bokade vi en kryss till Åland på tisdag, det blev att åka Birka denna gång, första gången för oss båda. Annars har vi ju bara åkt Silja line och Viking line. Denna gång är vi inte direkt ute efter att supa slåss och åka radiobil, utan mera ha något att göra och ha det mysigt, så en pensionärskryss blir perfekt.
Vi bestämde oss igår för att boka en kryssning i veckan vid bra väder när vi åkte djurgårdsfärjan. Sagt som gjort, nyss bokade vi en kryss till Åland på tisdag, det blev att åka Birka denna gång, första gången för oss båda. Annars har vi ju bara åkt Silja line och Viking line. Denna gång är vi inte direkt ute efter att supa slåss och åka radiobil, utan mera ha något att göra och ha det mysigt, så en pensionärskryss blir perfekt.
Sen är det aldrig fel med lite tax free shopping =D
Jag och Sandra en solig dag på Öland 2011
Mot grönan!
Sitter på tåget in mot Stockholm och Djurgården, jag och wifie (ja sandra tyckte vi var märstas housewifes) ska på grönan och kolla sommarkrysset. Ikväll är vår älskade Erik saade med så vi ska stå med alla små tjejer och trängas.
Tidigare idag var vi på jobbet och hade hejdå fika med Jenny, hennes sista helg. Grymt ledsen i ögat, men hon lovade att komma och hälsa på mig, min lille gris <3
<3
Midsommar 2013
Vi gjorde egentligen inget speciellt i fredags. Började dagen med fika hos mormor, Sandra och jimmy följde med också. Jag och Sandra skulle fixa kransar och jimmy passade på att leka med Conrad som blev överlycklig att få leka med honom.
Sen drog vi hem och började dricka vin och alkoläsk och satte oss i solen, Carro kom också förbi och hängde med oss.
Sen hjälpte killarna oss oss att grilla och det bjöds på en ordentlig middag med grillade spett och massa gott.
Vi spelade lite kubb och åt jordgubbstårta oxå som jimmy tidigare bakat, riktigt gott!
Redan vid nio tror jag alla hade gått och sen kollade vi mest på tvn innan vi somna. En skön och lugn midsommar, kändes skönt efter förra årets kaotiska midsommar
Ego
Hittade två fina bilder på mig som är tagna för någon vecka sen av min före detta kollega Matilda, älskar hennes kamera inställning <3
Fredag igen
Har jobbat hela veckan, men idag är jag ledig och 3 dagar till.
Strax ska jag röra mig mot gymet och hänga där ett tag, måste röra lite på fläsket, sen tänkte jag åka förbi solariumet.
I helgen väntar ännu en svennebanan semester, denna gäng till Mantorp med Dennis, Jimmy och Petter. Kommer hem på söndag igen...
Nej, nu tjatar Sandra om att vi ska ta oss till gymet, dags att göra sig klar
God morgon söndag
Vaknade precis, idag är det dags att åka hem igen. Ska bli skönt att få sova i sin egna säng igen.
Igår kom även Dennis och Alex upp, precis lagom till regnvädret så halva dagen spenderades med att spela alfabet inne i husvagnen. Men från typ 10-13 låg vi vid poolen och sola/bada innan små pojkarna kom.
Just nu ligger små pojkarna fortfarande och sover.. Får se när de vill vakna, vi behöver vara ute från campingen vid tolv så det är ju ett tag kvar.
Förresten, tror nog Jimmy är den mest fåfängaste killen jag känner. Han skulle nyss på toa, men var först tvungen att både klä sig snyggt, fixa håret och ta på halsbandet. Vad jag älskar denna karln <3
Läggdags
Ligger i husvagnen nu och väntar på att jimmy ska komma tillbaka. Är dags att sova, så sjukt trött, någon tyckte det var dags att vakna redan sju imorse...
Imorgon väntar sol och bad, kanske kolla lite när de slussar båtarna.
Solen tog en hel del på mig idag som ni ser på bilden ;-)
