Att ha ett distansförhållande har sina nackdelar, ibland är det väldigt jobbigt och ibland tar man det bra. Just idag tar jag det dåligt och det verkar som om även Daniel tycker att det är lite extra jobbigt idag.
Jag tror nästan det är värst på helgerna, för då finns det inte så mycket att göra, så man tänker mera på det. Jag menar i skolan och på praktiken hinner jag knappt tänka på att Daniel bor borta i Göteborg och jag i Stockholm, för då har jag skolan att tänka på och liknande, och på praktiken hinner jag knappt tänka på att jag ska äta lunch eller att det är dags att sluta, dels för att det är hur skoj som helst och dels för att det är så mycket som ska göras, som t ex packa upp varor och märka dem, samt passa kassan samtidigt.
Men förhoppningsvis överlever vi ett år till, jag menar, vi har ju överlevt dessa 2½ åren och jag hoppas faktist att Daniel kommer och hälsar på mig över en helg inom snar framtid, för till slutet av september känns som en hel evighet.

Men missförstå mig inte nu, det är inte bara negativa saker med distansförhållande, även fast det är mycket sådant. Men när man inte kan träffas så mycket så uppskattar man varandra och tiden man har tillsammans så mycket mera, man tröttnar inte heller lika lätt på varandra heller.