Sandra sitter just nu och läser mina gamla  blogginlägg som jag har kvar på min lunarstorm användare som jag fortfarande har kvar. Inläggen finns kvar sedan september 2003, jag hade precis börjat 7an på en ny skola och i en ny klass, jag påbörjade också då en svår tid i livet samtidigt som jag påbörjade en utav de bästa tiderna i livet. Det var nämligen i september 2003 som jag började prata med Daniel över msn, kan ni tänka er vi har känt varandra i över fem år.
Jag tror inte att det var någon som trodde att det skulle gå så här långt mellan honom och mig, att vi ens skulle träffas i verkligheten och ännu mindre bli tillsammans!
Jag kommer ihåg när Daniel för första gången skulle komma till Stockholm för att bo hos mig över en helg (Mars 06) det var första gången vi sågs efter den helgen jag var nere hos Daniel och den helger vi blev tillsammans. Daniel skulle i alla fall komma på en torsdag kväll och på fredagen var jag i skolan som vanligt, när jag väl var där så frågade en av mina kompisar om Daniel nu kom kvällen innan, jag som skulle skoja till det svarade " Nej han missade tåget" eller något liknande, och svaret jag fick tillbaka var "jaha jag förstod nästan det" Och oj vad personen blev till sig när jag berättade att han var hemma hos mig och sov och att jag bara hade sagt så för att få se hennes reaktion.

Under de två och ett halvt åren innan vi blev tillsammans så hände det också väldigt mycket, allt ifrån att Daniel ljög om att han hade flickvän bara för att han inte ville komma för nära mig (hösten/vintern 2003), vi sågs borta i stenungssund (november 04) Jag blev tillsammans med andra killar, han var tillsammans med andra tjejer, jag skickade brev till honom något som jag idag skäms över då han fortfarande har kvar dem och vägrar slänga dem haha, en gång skickade jag till och med en julklapp, en liten miranda nalle med texten "We laugh when we are happy, We cry when together when we are sad, I just wanted you to know, you are the best friend I ever had" Något som min dåvarande pojkvän inte tyckte så mycket om. Nu i efter hand har jag fått höra av Daniels syster Malin att han sprungit ut i lägenheten till sin mamma, pappa och syster, efter att han pratat med mig någon av gångerna i början, och berättade att han träffat en jätte söt och trevlig stockholmare. Dessa år med Daniel innehållit en hel del skratt och tårar. Det har gått upp och ner och i högstadiet (framför allt i nian) så satt vi uppe hela nätterna och pratade med varandra om allt möjligt från tidig kväll till sen natt, vi gick väl och la oss vid tre om nätterna om vi hade tur, annars kunde det blivit ännu längre...

Sen så har det ju hänt massa andra saker också under den tiden vi har varit tillsammans de två och ett halvt åren efter mars 2006, men ska jag skriva ner allt som hänt där så kommer de ta en himlans massa tid att läsa för er...

Jag vet nog inte varför jag skriver ner allt detta, skönt att få skriva av sig lite bara.
Slut poängen med det är väl annars att jag är otroligt glad att det blev som det blev mellan mig och Daniel och att det är som det är, trots att han bor 50 mil ifrån mig så är jag otroligt glad att det håller och att han finns i mitt liv