Under våren gick jag och pappa handledar kursen så jag kunde börja övningsköra, vi körde lite då och då när papperna kom och under sommarn blev det nästan ingenting alls efter som antingen jobbade, pappa jobbade, ingen av oss orkade eller jag var i Göteborg och det sinade mest ut i sanden.
Jag har liksom aldrig varit riktigt peppad för att skaffa detta körkort även fast det skulle betyda mer frihet och defenitivt mer jobb.

Men igår fick någonting mig att tänka till. Det är nämligen som så att min mormor har ansökt om färdtjänst, hon bor ute på landet och har som sagt cirka fyra kilometer till till tågstationen och det går en buss om dagen från henne till staden. På sommrarna har hon kunnat cykla men nu när det börjar bli vinter blir det svårare.
Morfar är sig inte alls lik och har svårt för att ställe sig upp/ sätta sig ner och mycket annat. Och köra bil är något han verkligen inte bör göra.
Men i alla fall, mormor hade då sökt om färdtjänst så hon i alla fall skulle kunna åka till Maxi ibland för att handla, och lite sådant. Och igår när jag var hos mormor så ringde dem från färdtjänsten och berättade att hon troligtvis inte kommer få någon färdtjänst. Vilket gjorde mormor mycket ledsen, för nu är hon beroende av sina kompisar och när dem ska åka och handla och vart.

Detta fick mig då att tänka! Jag måste skaffa mitt körkort snart! Om inte för min skull så för mormor och morfars! Så jag fick köra bilen hem igår från mormor och till märsta och igår när jag skulle sova låg jag och tänkte på vilka vägar jag skulle kunna åka på i helgen för att öva, och vilka vägar jag skulle kunna köra på här i Märsta.

Ett körkort blir det förhoppningsvis nästa år i alla fall!