Om ca 19 ½ timma landar jag hemma på Arlanda. Det är mycket blandade känslor, jag vill som vanligt inte lämna Daniel var, även fast det betyder att jag inte längre kommer att få dela på en 120 säng (det blir rätt trångt när båda vill ha mycket plats), men jag vill ändå hem och träffa alla vänner och famlijen igen. Men mest av allt saknar jag nog lillebror mest. Verkligen stor längtar tills onsdag eftermiddag då jag ska träffa honom igen. Ska bli super mysigt. Dessutom har han som sagt utvecklats mycket under denna månaden.
Och på en bild mamma skickade så såg jag att han hade hela munnen full med tänder... det var ju inte länge sedan han inte hade några alls... Tiden går för fort...
Men jag hoppas ändå att dessa 19½ timmarna inte går för fort. Lite vill jag nog njuta av västkusten innan det är dags att lämna den för att komma tillbaka till verkligheten....

Bästaste skitunge! Snart ses vi igen!